Och min fantastiska moffa, Erik, hade haft namnsdag idag med om han varit i livet. Morfar gick bort när jag var endast fem år gammal, men jag minns honom med glädje. Morfar var en tokig person som älskade oss barnbarn över allt annat. Vi ses en vacker dag igen, älskade morfar!
Idag fyller en av mina första, och bästa, vänner år. Nämligen Emelie Forss. Emelies familj och min familj har bott grannar under hela vår uppväxt. Och som vi lekt. Vi har gjort så mycket roliga saker tillsammans. Allt från att sova över i deras husvagn på parkeringen till att klättra högst upp i alla träd. Emelie och hennes lillebror Jonatan är mer eller mindre som mina syskon. Vi har alltid umgåtts och haft roligt. Det är människor som alltid kommer att betyda massor för mig, och såklart deras fina föräldrar med.
Idag är det din dag Emelie. Stort grattis på födelsedagen!
Jag och Emelie
Emelie och jag, utklädda till indianer. Söta så!
Emelie!
Emelie och jag. Alltid hade vi liknande kläder. Godis är gott, nom nom!
Emelie och jag pulkabacken på kvarteret där vi växte upp!
E
Emelie, Jonatan och jag som påskkärringar. Charmigt!
Jag har försökt, och då menar jag verkligen F Ö R S Ö K T, skriva ett inlägg hit till bloggen i flera dagar. Men av olika anledningar, som jag måste medge att jag mer eller mindre låtit komma i vägen med flit, så har jag suddat och suddat. Och suddat lite till. Jag vill inte skriva något deprimerande inlägg, för min blogg ska vara magisk och fin. Dock måste jag medge att min vecka handlat om ett enda ord, nämligen trötthet. Vet inte riktigt vad det är med mig. Antar att det är någon blandning mellan lite sömn, fel kost, intensiva veckor på jobbet och pollenallergi. Det sistnämnda tror jag är den största faktorn, om man ska gå på min hypotes. Nåväl, nu ska jag sluta babbla om det...
Jag vill få lite ordning på min blogg, få tillbaka min motivation till att skriva och min inspiration till att fota. Alt det är som bortblåst. Det enda jag har lust att spendera min lediga tid till är att dricka kaffe, lyssna på lugn musik och se på Desperate Housewives. Jag är SÅ tråkig och deprimerande.. Höhö!
Imorgon gifter sig min fina kusin och hans sambo. Det skall bli helt fantastiskt kul och jag måste bara berätta: detta är mitt livs FÖRSTA bröllop. Och jag hoppas att det blir så många till! Imorgon kommer bli en dag av lycka, kärlek och omtänksamhet. Och som jag ser fram emot det. Bröllop är ju ett av de tillfällen man får vara precis hur fin man vill. Och det bara älskar jag. Jag har kommit till en insikt i livet där jag valt att acceptera och tillochmed, hör och häpna, börjat älska mig själv. Jag har kommit fram till, i allt mitt grubblande, att man har två alternativ: antingen väljer man att accpetera att man är den man är och älska den personen eller så väljer man att titta negativt på sin person samt sitt utseende och på så vis ogilla sig själv. Det vore fel att välja ordet hata va? Jag har valt att acceptera mig själv. Alla människor har brister och alla människor gör fel, det enda problemet är att så många inte väljer att se sina brister. Jag har valt att se dem och acceptera dem, lik väl, för att försöka bättra mig på de områdena. Jag vill vara den jag är, det vill säga: en fin person.
Såhär ungefär tänker jag mig själv. Inne i en bok, sittande i en fin fotölj med en funderande blick.
I fredags slutade jag inte jobbet förrän 16.15, så efter det var jag rätt mör då det varit en helvetes vecka. Jag mötte upp Malin och vi lagade mat tillsammans. Sov grymt lite natten mellan fredag och lördag vilket resulterade i att jag ,efter lördagens tvättande i tvättstugan, däckade i mammas och pappas säng hos dem vid 18.00. Vaknade inte förrän en & en halv timme senare och då åt vi mat. Sedan åkte jag hem och trodde att jag skulle förbli där i väntan på Malin. Men det slutade istället att jag hamnade på förfest med ett gäng handbollskillar, närmre bestämt min storebrors kompisar. Men brorsan var inte med. Blev en otroligt lyckad förfest som fick bli huvudfest också. Jag var trött, gick hem och kikade på Desperate Housewives. Och somnade vid 01. Idag har jag varit i vår sommarstuga. Solat, druckit kaffe, sovit i solen och fixat lite.
Det blåååååser här i stugan, känns ungefär som det blåser isbitar som borrar sig in under skinnet. Hemskt! MEN: det är ändå så himla fint härnere. Jag älskar detta stället! Världens mest rogivande miljö för en stressad hjärna.
Idag är det fredag och den skönste stunden är precis nu. Soffan, kaffe och musik. Cykeln väntar på mig, då den vill bege sig hem till min kära mor och far för att ge min kropp lite mat. Min fina föräldrar. Det har varit kanonfina dagar nu i veckan, men molnen har börjat hopa sig. Dock verkar solen inte ge sig, utan vill fortfarande ge lite utav sina sista strålar. I like it.
Imorgon skall vi bege oss till vårt paradis. Jag bara älskar det stället. Det finns ingen plats på denna jord som inger ett sådant lugn och en sådan harmoni i min kropp. Där kan jag bara vara, vara mig själv och med de finaste människor som finns. Jag önskar jag kunde dela med mig utav den, just den, känslan när man sitter i soffan där framför brasan och dricker en kopp kaffe. Helt fantastiskt!
Trots att det varit en kortvecka så känner jag mig trött. Pollenallergin? Vårtrötthet? Vem vet? Det går väl över...
Så sitter jag här med brunrödaktiga kinder och lyssnar på Johnossi på hög volym. Det har varit en fin dag måntro, varmt och skönt. Det ledde till att vi spenderade hela, och då menade jag verkligen hela, eftermiddagen ute. Mellan klockan 13.00 och 16.40. Helt amazing! När det är sånthär väder älskar jag mitt jobb even more than usual och då talar vi verkligen kärlek i den renaste form. Jag, som är soldyrkaren nr one, kan inte trivas bättre än vad jag gjorde i solen idag. Helt fantastiskt!
Jag har levt i känslan utav att vara i början utav veckan hela dagen, men ju fler gånger jag tittat i almenackan så har jag insett att det faktiskt är fredag imorgon och inte onsdag som jag trott mer eller mindre hela dagen idag. Och igår med, faktiskt.
Imorgon skall det fina vädret försvinna.. Och det gör mig nere. Det enda positiva med, eventuellt, regn är att pollenen (stavning?) försvinner. Min näsa och mina ögon är inte att leka med på morgonen alltså. Skulle mer eller mindre vilja kasta all pollen i soporna, i min fiktiva värld. Ja, jag vet att det inte går att göra så på riktigt. Men i min drömvärld så kastar jag allt jädra frömjöl i soporna. Eller kanske i sjön?
Idag, som ni såg i inlägget ovan, hämtade Malin och jag ut konsertbiljetter. Vi skall se Lars Winnerbäck den 13 juli och Kent den 14 juli på Trägårn i Götet. Det är något jag verkligen ser fram emot!
E
